EVELINAS BLOGG

Idag har mitt hjärta gått i tusentals bitar. Ytterligare två av mina älskade vänner - en av dessa skulle jag stämpla som en av de finaste människor på denna jord, och även en av de få människor som verkligen etsat sig in i mitt hjärta - har lämnat oss. Men låt oss börja med någonting roligare.

 

I torsdags gick jag och min klass ut och åt för att ta avsked till två klasskamrater som bestämt sig för att lämna programmet utav olika anledningar. Vi åkte till en Mexikansk restaurang, första gången för mig! Eftersom vi har en mexikanare i klassen fick han rådgiva oss i matval, och oj så gott det var. Dock lite lame, inte alls så spicy som jag gillar det. Till efterrätt åt vi (ja du läser rätt) friterad glass. Har någon hört talas om det här innan? Vi var tvungna att prova såklart. Smakade som man skulle tro; glass med frityr, och det är ju gott! Men ja, skum grej.

 

Efter middagen åkte vi tillbaka till EF och jag förenades med min South American family. Trogna vår torsdagstradition åkte vi till White Plains och dansade, och det blev en kanonbra kväll! Jag hann med två timmars sömn innan klassen började 8.30 dagen efter, men det var det värt <3

 

Igår så hade jag skola 8.30-16.50 - tuuungt. Vi hade finals i SAT vocabulary, och gissa vem som fick AAAAAAAAAAA. Me. Mariale åkte till Miami så jag fick smita iväg från klassen för att säga hejdå, men hon kommer tillbaka om 2 veckor. Så det blir ett lov helt utan sydamerikaner - HUR SKA JAG KLARA MIG?

 

På kvällen åt vi middag och sedan började vi ordna inför kvällen; den sista tillsammans med Jorge och Stefania. Bara jag skriver om det får jag tårar i ögonen, haha. Vi gick till baren Setback i Tarrytown och drack drinkar, dansade, grät och skrattade. Kvällen var så känsloladdad, där var alltid en person som grät eller åtminstonde var nära till det. Det var en bra kväll, men jag tror att vi alla fick fejka det lite eftersom vi visste vad som väntade några timmar senare. Jorge och Steffi skulle lämna campus 6 AM, och vi kom tillbaka till campus vid 3. Så fort vi kom fram bröt jag ihop, jag var helt förstörd. Min älskade Jorge, jag och Lucy grät tillsammans och tillslut så somnade vi. När klockan var 6 väcktes jag av Jorge; de skulle packa ihop det sista och åka. Att stå vid taxin och krama dem adjö känns för tillfället som det värsta jag fått genomlida avskedsmässigt. Och Jorge, mitt hjärta; jag trodde inte att jag kunde bygga upp så mycket tillit och kärlek till en människa på en så kort tid som jag gjort med denna man. Jag vill kalla honom en av mina absolut bästa och mest betydelsefulla vänner. Jag känner så mycket kärlek till honom! Och fina Steffi, I love her too.

 

Idag har dagen varit mörk (och det har snöat WTF). Min rumskompis flyttade ur rummet, hon är fortfarande kvar på campus dock. Ikväll var vi och åt på Cheesecake Factory vilket var väldigt mysigt, och jag behövde verkligen tänka på annat. Rummet är så fruktansvärt tomt nu när både Jorge och Cristina är borta.

 

Jorge ringde för en stund sedan, och jag blev glad att höra att han är vid liv. Ikväll ska jag ta det lugnt, se lite Walking Dead kanske, vilket jag börjat titta på. Jag behöver verkligen sova också. Inte gråta bara. Inte. Gråta.

 

Buona notte